Den gode Ernst Kirchsteiger skall ha sagt vid ett tillfälle att ”när en katt ligger och sover i ett rum finns inte mycket mer för en inredare att göra där”. Jag kunde inte hålla med honom mer. En katt får ett rum att andas frid, den får en att stanna upp för en stund. Men när vår katt häromdagen fick en kull med kattungar insåg jag också hur djuren talar om fler självklara saker att bejaka inom arkitekturens område. Kattmammor väljer ofta små och trånga utrymmen för sig och sina ungar. Anledningen är så enkel. Stora ytor är mycket svårare att värma upp! Och värmen för dessa små gullbollar är helt livsviktig. Vi är många som uppskattar de stora och fria ytorna, men jämför man med på vilken yta en genomsnittlig familj levde för hundra år sedan är det lätt att förstå att något stort har hänt i vårt sätt att förhålla oss till ytor och vad vi ställer för krav på vår hemmiljö. Att bygga energieffektivt  och hållbart är att också våga ställa sig frågan: behöver vi all den här ytan?