Igår hade vi renoveringssöndag. Vi bygger om en tunn sommarstuga från 60-talet till ett modernt ekohus. Just igår var projektet att bryta upp det gamla golvet för att åtgärda plintgrunden och isolera med sunda material. Cirkularitet och återbruk skall också genomsyra detta projekt. Därför får klickgolven, som skall ersättas med trägolv och stengolv, hitta en ny plats i huset. De kommer få en ny funktion som väggpanel i barnens sovrum på ovanvåningen. Fast med baksidan utåt! Det lackade originalgolvet som låg under, men som måste tas upp, får bli ny blindbotten i trossbotten och ersätta den gamla asfaboarden. När vi stod där och drog ut spik och sågade till tänkte jag på mina far- och morföräldrar. Under 50- och 60-talen byggde de hus, sådär mitt i livet under småbarnsåren. De byggde också tills törsta delen med sina egna händer. På kvällar och helger. Man bjöd hem takläggargäng och man kunde använda en spade. Såväl män som kvinnor sprang och bar och knegade. De har inspirerat mig till att förstå att man kan bygga sitt eget hus, att man kan skapa av det man har. Och att man kan hinna sylta och safta samtidigt. Att ta tillvara är den nygamla dygd som behöver prägla byggbranschen.
Häromdagen fick jag en paketleverans. Den var förpackad med brunt papper, påminnande om sådant som man brukar köpa för att slå in julklappar med. Även då tänkte jag min farmor och farfar och hur de varje julafton omsorgsfullt brukade ta vara på julpappret, vika det snyggt och lägga in i garderoben till nästa år. På sent 80-tal och tidigt 90-tal så minns jag att de blev hånade för denna kolossala snålhet, som man sa. Min farfar brukade även diska ur plastpåsar och hänga upp på kaklet bakom vasken. Han förklarade för mig att påsen föll ner av sig själv när den hade torkat.
Det blev att jag rullade ihop det bruna pappret, och förstod att det är en annan tid nu. En tid för upprättelse för mina far- och morföräldrars generation. För dem, som vuxit upp med knapra förhållanden och upplevt ransoneringar var sparsamheten inte enbart en dygd, utan en självklarhet. Idag behöver vi lära om detta beteende. Inte för plånbokens skull, utan för planetens.
